Den lilla svalan har ingen talan
vad gäller pratet om klimatet
och lejonhannen där på savannen
drar ingen slutsats om han utsatts
Och dromedaren är oerfaren
och håller klaffen som giraffen
och igelkottet och kaskelotten
och jättepandan håller andan
Ty den förmågan att lyfta frågan
har inte djuren i naturen
de är i klorna på människorna
vad gäller hotet det mot klotet
Men inget händer, vi vrider, vänder
och trampar vatten i debatten
Fast vi är vakna så tycks vi sakna
den hjälpmanöver vi behöver
Så ansvarsbiten för hela skiten
som vi snott åt oss, ja förlåt oss
vill vi helst slippa, vi kan väl tippa
den ansvarsdelen på kamelen
Eller på svalan eller koalan
eller termiten kan få skiten?
Ja låt oss vara, vi vill ju bara
få slippa svara och förklara
Men hur vi vrider och byter sidor
är det ostridigt sedan tidigt
att skulden vilar på oss med bilar
och rymdraketer och poeter
Så låt oss hoppas att vi kan stoppas
och att behoven ändrar boven
Och att en motad utrotningshotad
förbannad isbjörn från sitt ishörn
Får oss att vila från det fossila
och hitta nyckeln nu till cykeln
Och att en jagad men starkt försvagad
besviken groda på Bermuda
Får oss att tveka så vi blir veka
och slutar stövla runt och skövla
Och att en skärrad men gammal ärrad
begåvad gädda gör oss rädda
Så att vi blir spaka och tar tillbaka
vårt lilla mordhot mot vårt jordklot
.........
Den här dikten fick jag av Ove Semborg, han tyckte den skulle passa i detta forum.
Jag håller med:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar